Nätet framför stationensuger åt sig regn.Något vitt har glidit ut lite;bara knuten är fortfarande svart.
Första bussen är ännu nere vid backen.Automatens blå sken darrar på vattnet,och en droppe hänger från ett paraplys spröt.
En människa i vita skorhåller en tidning mot bröstet,går först förbi,och kommer sedan två steg närmare.Änden av knuten trycks tillbaka in i nätet.
Vattnet från fingertopparnatorkas av mot en ärm.Ingen lyfter ansiktet.Bussfönstret suddas av regnet.
En kråka på taketrör bara på halsen.Röda bakljus försvinner förbi hörnet,och nätets fyra hörn sjunker långsamt.
Nästa morgon är det borta.Bara nätet håller vatten, lågt som förut.Till skillnad från andra dagargår jag två steg närmare.